sábado, 8 de outubro de 2011

SVENSKA HUS ENSLIGT BELÄGNA

Ett virrvarr av svarta granar

och rykande månstrålar.

Här ligger torpet sänkt

och det tycks utan liv.



Tills morgondaggen sorlar

och en åldring öppnar

– med darrande hand –

fönstret och släpper ut en uv.



Och i ett annat väderstreck

står nybygget och ångar

med lakanstvättens fjäril

fladdrande vid knuten



mitt i en döende skog

där förmultningen läser

genom glasögon av sav

barkborrarnas protokoll.



Sommar med linhåriga regn

eller ett enda åskmoln

över en hund som skäller.

Fröet sparkar i jorden.



Upprörda röster, ansikten

flyger i telefontrådarna

på förkrympta snabba vingar

över myrmarkernas mil.



Huset på en ö i älven

ruvande sina grundstenar.

En ständig rök – man bränner

skogens hemliga papper.



Regnet vänder i himlen.

Ljuset slingrar i älven.

Hus på branten övervakar

vattenfallets vita oxar.



Höst med en liga av starar

som håller gryningen i schack.

Människorna rör sig stelt

på lampskenets teater.



Låt dem känna utan ängslan

de kamouflerade vingarna

och Guds energi

hoprullad i mörkret.


SOLITARY SWEDISH HOUSES

A mix-max of black spruce

and smoking moonbeams.

Here’s the croft lying low

and not a sign of life.



Till the morning dew murmurs

and an old man opens

– with a shaky hand – his window

and lets out an owl.



Further off, the new building

stands steaming

with the laundry butterfly

fluttering at the corner



in the middle of a dying wood

where the mouldering reads

through spectacles of sap

the proceedings of the bark-drillers.



Summer with flaxen-haired rain

or one solitary thunder-cloud

above a barking dog.

The seed is kicking inside the earth.



Agitated voices, faces

fly in the telephone wires

on stunted rapid wings

across the moorland miles.



The house on an island in the river

brooding on its stony foundations.

Perpetual smoke – they’re burning

the forest’s secret papers.



The rain wheels in the sky.

The light coils in the river.

Houses on the slope supervise

the waterfall’s white oxen.



Autumn with a gang of starlings

holding dawn in check.

The people move stiffly

in the lamplight’s theatre.



Let them feel without alarm

the camouflaged wings

and God’s energy

coiled up in the dark.



© 1995, Tomas Tranströmer

From: Samlade dikter 1954-1996

Publisher: Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 2001







share





© Translation: 2002, Robin Fulton

Nenhum comentário: